Ludvig suvun taustasta (teksti on ruotsiksi)

Släktträknällanden och barndomen, 1884-1895

Sigill

På sensommaren den 20 augusti 1884 såg jag dagens ljus på Olkkola gård i Peltoinlahti by av Savitaipale socken, som är belägen ca. 30 km väster om staden Villmanstrand. I dopet erhöll jag namnet Ludvig efter min morfar Ludvig Holst. Dopet förrättades av prosten i Savitaipale, den ärevördige Viktor Olof Pesonius, som även vigde mina föräldrar. Olkkola gård ligger vid en vik av den vackra insjön Kuolimo. Mina föräldrar var dåvarande kronolänsmannen i Savitaipale socken och Suonenniemi kapells distrikt Andreas (döpt Anders) Alfred Lagercrantz och hans hustru Elin Anna Theolina, född Holst. Min far kallades Alfred av min mor Elin. Formen Andreas beskriver sig troligen från min fars skoltid i Petersburg. Min far hade den 14. augusti 1880 vid blott nyss fyllda 21 år blivit utnämnd till sagda tjänst, vilken han redan beträtt som tjänstförrättande från den 20. maj samma år. Fullmakten är undertecknad av dåvarande guvernören i Viborgs län Christian Theodor Åker-Blom och kontrasignerad av landssekreteraden A. Von Weissenberg.

Efter att en tid ha bott i samma by i närheten av kyrkan uti tingsgården, i vilken, jag ca. 30 år senare gjorde mina första lärospån i rättskipningens tjänst, flyttade Alfred till Olkkola gård. Här inköpte han av dåvarande ägarna en mindre byggnad kallad, Nedre Gården. På Olkkola blev Alfred bekant med min mor. Trolovningen lär ha skett på min fars födelsedag den 11. augusti 1881 och bröllopet ägde rum på Olkkola den 21. december samma år.

Olkkola ägdes vid tiden för min fars ankomst till orten av den år 1870 framlidne kapellanens i Jaakkima, Peter Plathans sterbhus. Gården övergick några år senare utan min fars vetskap till nämnda Peter Plathans svärson, f.d. kronolänsmannen i Savitaipale, sedermera lasarettssyslomannen i Viborg, Henrik Alexander Edvard Fagerström. Han var gift med en av Peter Plathans döttrar, Johanna Gustava Amalia, vilken jag och mina syskon i likhet med min mor brukade kalla moster Amalia.

Min mormor Amanda Vilhelmina Plathan, syster till nämnda moster Amalia och född den 24. december 1834, dotter till Petter Plathan, hade vuxit upp i en stor syskonskara på kapellanämbetet kökkskola i Jaakkima. Min mormor hade år 1860 gift sig med Ludvig Holst, adjunkt hos Petter Plathan, vilken senare på gamla dagar helt och hållet hade bott på Olkkola. Min mor Elin föddes på kapellanämbetet i Jaakkima den 5 maj 1861. Men hon tillbringade under sin barndom långa tider på Olkkola, som hon även betraktade som sitt verkliga barndomshem och som hon ofta talade om. Ludvig Holst dog redan 1862 i lunginflammation i Savitaipale, där han också är begravd. Min mormor levde sedan som änka från och med 1862 är till sin död på Leikkala i Taipalsaari den 13 januari 1921, 86 år gammal.

Beträffande Olkkola gård kan i korthet nämnas att den är belägen i en helt finsk trakt. Den har åtminstone sedan slutet av 1600-talet varit en släktgård i herrmännägo. På gården förvärades ännu år 1937, och som jag var i tillfälle att se i original, det den 19 juli 1688 daterade och av konung Karl XI egenhändigt undertecknade "bördebrev", varigenom äganderätten till gården tillförsäkrades, kyrkoherden i Savitaipale, Mikael Heintzius änka och barn. Småningom gick gården till kontraktsprosten i Savitaipale Petter Adolf Europaeus, känd för sin språkkunskap.

Han var i sitt första gifte förmäld med Eva Kristina Plathan och sitt andra äktenskap med Sofia Peijo, dotter till en landbonde i Peltoinlahti by. I detta senare, som en mesallians ansedda, äktenskap föddes bl.a. den 1. december 1790 i Savitaipale den kände språkforskaren David Emanuel Daniel Europaeus, som av en senare generation kallades onkel Emanuel. Olkkola övergick emellertid till dottern i första giftet Anna Elisabeth och hennes make förenämnda Petter Plathan, en släkting till nämnda Eva Kristina Plathan. Samarvingarna, vilka var talrika, blev kanske delvis utlösta. Men många av dem bl.a. onkel Emanuel vistades tidtals på Olkkola, dit han efter sina långa forskningsresor i österled i medtaget tillstånd brukade komma för att vila ut, medförande i säckar av sina samlingar, till vilka bl.a. Kullervo runorna torde ha hört.

Beträffande de äldsta medlemmarna av vår släkt är uppgifterna mycket sparsamma till föjd av att kyrkoböckerna brunnit. Den äldsta, vid namn Johan, var svarvarmästare och född i Nyland 1732. Han inflyttade till Ekenäs och har varit bosatt där redan före 1763. Med sin hustru Johanna Collin hade han åtminstone nio barn. Ett av dem var sonen Carl Fredrik född i Ekenäs den 23. maj 1768. I kyrkoböckerna i Ekenäs ingår om hans dop den 24. maj däremot mycket fullständiga uppgifter. Familjen flyttade därefter till Vichtis.

I Vichtis har namnet förekommit i förvanskade former, vilket visar att myndigheterna ej heller under gångna tider kunnat skriva namnet rätt, varför oriktiga namnformer uppträder. Från Vichtis har Carl Fredrik, även han hantverkare, tagit flyttningsbetyg år 1788 till Helsinge, där han var bosatt i Fastböle by. Han var gift tvenne gånger och andra gången med Maria Christina Mellman. I vartdera äktenskapet hade han många barn och i det senare bl.a. sonen Carl Mauritz min farfar, född den 29. januari 1819 i Helsinge, varifrån han flyttat till Helsingfors 1834. Här verkade han såsom boktryckerikonstförvant (typograf), vilket förutsätter en viss grad av bildning. Han var även gift med Anna Johanna Häggman född i Jakobstad och enligt uppgift möjligen släkt med J.L. Runebergs mödernesläkt.

Carl Mauritz, känd inom släkten under det av honom själv uppfunna namnet, "Knölbom", för vilket han i själva verket torde ha gjort skäl, hade i likhet med tidigare manliga medlemmar av släkten många barn. Av dem må här förutom min far Anders Alfred född den 11. augusti 1859 dessutom nämnas Carl Fritiof född den 12. januari 1848, död 1919 såsom hamnkapten i Viborg samt Brutus född den 12 maj 1857, död i Taipalsaari 1927 såsom pensionerad kronofogde.

I Släktens ägo finns emellertid i original ett egendomligt med krona försett sigill, som enligt utlåtande från sakkunniga torde härstamma från barocktiden, (från 1650-1750), och som uppenbarligen har varit gjort för en frälsesmans räkning. Initialerna i detta spegelsigill är antingen JFL, LJL eller JL. Sigillet tyder dock på att vårt namn, trots att det stavats på olika sätt, skulle ha sitt ursprung från en högre samhällsklass än vartill hantverkare hörde. Min farbror Brutus Lagercrantz säger i ett brev av den 7. oktober 1917 bl.a. att hans farfar Carl Fredrik L. använt nämnda sigill och att det varit Carl Fredriks farfars sigill och tillhört alltså Johan L:s far, en person om vilken vi tillsvidare ingenting vet.

Följande uppgifter av min farbror Brutus må ännu anföras. I ett brev av den 2. augusti 1923 berättar han (förutom att hans egen farfar hette Carl Fredrik), att det i Finland funnits Lagercrantzar bl.a. Olof och Erik Jonsson, eller Jönsson, vilka båda nobiliserats av drottning Kristina. Olof Jonsson hade erhållit donationsbrev av den 10. november 1621 av Gustav II Adolf och förläningar i Kerimäki i Savolax. Erik Jonsson erhöll den 16. november 1650 av drottning Kristina förläningar såväl i Sääminge som Kerimäki i Savolax. Farbror Brutus uppger att de slutade sina dagar utan att efterlämna manliga bröstarvingar. I sitt arbete, Frälsesläkter i Finland intill Stora ofreden, omtalar författaren J. Ramsay att bröderna Olof och Erik Jonsson adlades Lagercrantz, den förra 8 den maj 1647 och den senare den 24 november 1647 samt introducerades på svenska riddarhuset, Olof 1649 under N:o 398 och Erik 1652 under N:o 412, och att båda dessa ätter utgått på svärdssidan i första led. Olof Jonsson stupade 1656 i "stormen under Kexholm". Han var barnlös och gift med Margareta Krüger *). Erik Jonsson uppförde i Sääminge säteriet Lagerholm 1651 och nämns även som avliden 1656, sannolikt i krig. Han hade varit gift med Barbra von Strassburg, med vilken han hade en dotter Brita Elisabet, gift i Sverige med kapten Benkt Uggla samt död barnlös, detta enligt Ramsay.

Om den i Sverige nu levande släkten Lagercrantz kan jag kortfattat nämna, att sonen till assessorn Jacob Larsson Gavelius vid Göta hovrätt, Magnus Gavelius, nobiliserades 1682 och antog namnet Lagercrantz. Han är stamfar för den nu levande ätten i Sverige. Denna ätt No: 1011 skulle då på mödernet vara släkt med den adliga ätten No: 398 och 412, men har ett sköldemärke, helt olika nämnda ätters vapen. Min farbror Brutus säger i sitt brev av den 2. augusti 1923 att Magnus Gavelius antog sin mors finskfödda moders namn Lagercrantz och att hon skulle ha varit dotter till ovannämnda Olof Jonsson Lagercrantz. Uppgifterna är motstridiga.

*)Denna M.K. torde som änka efter O.L. ha gift om sig o fått en dotter i sitt nya äktenskap, som skulle ha gift sig om 1. L.G!)